livet



Lillen ligger ute och sover i vagnen å nu kan jag passa på att blogga, de har varit fullt upp på sista tden...igen.
Akuten i Lördags kväll/natt. Stan hit och dit på möten. Och så klämer jag in träningen där emellan.
Men Hugo är ju prio 1 så att leka och underhålla honom, gå ut och upptäcka saker och mysa får mig att vara ner och slappna av mellan varven. Men sen dom stunder han sover ska jag hinna tvätta, städa, diska, vika tvätt och även se till så att jag själ inte stinker skit så jag ska hinna duscha däremellan också. Åh vad jag vill att Peter ska vara helt bra nu! Han gör sitt bästa och hjälper till så mycket han förmår och de uppskattar jag, de betyder mycket.
Han har ju också ett späckat schema, de är sjukhusbesök 3 dagar vissa veckor, 3 dagar i veckan är de rehab och sen ska han hinna vara hemma och ta de lugnt också. Men vi klarar de, så länge vi finns för varandra så klarar vi de banne mig. Hugo lyser upp allt, varje gång han kollar på oss och ler så smälter mitt hjärta. så jävla vackert, och är han skrattar högt och länge då dör jag litegrann av stolthet.

Imorgon ska vi på babysim, de kommer bli asbra, lillen älskar ju att bada och plaska i vattnet så han kommer tycka att de är jättekul. Sen blir de babymys på kvällskvisten. Torsdagar=bebisträff. 

Hugo är stor nu, 3 månader på lördag och 5kg tung, inte illa. Han har smakat morotspurè och blev helt till sig av smaken, men blev riktigt jävla sur när han bara fick en halv sked. Så nu vet vi att han gillar banan och morot iallafall :)
Han sover mindre nu och upptäcker mer saker, och är otroligt stark i små benen,håller vi bara i handen på han står han och sakta men säkert förflyttar han ena foten efter den andra framåt. Pratar och diskuterar med oss hela tiden, skäller på oss om vi råkar göra nåt han inte tycker passar och tar fram dom arga ögonen om de behövs.
Greppar saker har han börjat gjort också, och försöker fortfarande att rulla från rygg till mage men armen sitter ivägen även nu, men de är nära, jävligt nära.

Och vi då, jag och Peter får våran tid tillsammans på kvällarna eftersom Hugo har som rutin att lägga sig i sn säng kl 21, de är riktigt skönt att han är så lugn och att vi får ta hand om varandra bara jag och Peter. De behövs, och speciellt nu när vissa dagar kan vara lite svåra, jag hatar när Peter har ont. Jag önskar att jag kunde pussa bort de onda.  Men nu är de inte så och vi får ta vara på dom dagar då de är riktigt bra istället.
Men vi mår bra iallafall, de som inte dödar de härdar.

På fredag kommer mi älskade Linda hit och vi ska sätta i ny hårförlängning så jag blir fin till dopet, sen på Lördag packar jag och Linda in grabbarna i bilen och tar en tripp till Sundsvall, vi behöver komma bort härifrån och göra nånting kul. De är vi värd.  Och vi kunde inte hitta en bättre resepartner än Linda. Fan va roligt vi kommer ha!

Söndag blir de att börja baka kakor till dopet, blir nog en heldag med bak och kladd.

Nu ska jag passa på att läsa en bok innan Hugo vaknar.



Morgonstund :)


Barnprogram!!




bara mys!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0