.

Hade en fruktansvärt jobbig natt, pyret sparkade hela tiden, väldigt hårt.
De gjorde faktiskt sjukt ont, och han har fortsatt hela dagen, känner mig öm i magen och revbenen.
Fick alltså knappt någon sömn i natt vilket resulterade i ett enormt illamående och huvundvärk på jobbet idag.
Och jag va fan läskigt trött, kändes som att jag kunde falla ihop vilken sekund som helst, hjärtklappning och svettningar, när jag hade en och en halvtimme kvar på arbetsdagen va jag nästintill döende, eller ja jag inbillade mig de iallafall och gick hem. Mådde riktigt jävla kast.
Väl hemma så vräkte jag i mig alvedon och vatten och slängde mig i soffan, somnade som en stock och sov i 2 timmar, fick i mig lite mat när älsklingen kom hem och nu mår jag lite bättre, har dock fortfarande huvudvärk och är enormt trött. Tog ett ganska slappt träningspass, tänkte att ifall jag ska bli sjuk är de ju lika bra att viruset får bryta ut på engång, mende har de inte gjort än så jag tänker jobba imorgon. Antar jag, om inte kroppen säger nånting annat imorgon.

Annars utom allt som va inatt och idag så mår jag bra, 92 dagar kvar, kan inte sluta räkna och längta, samtidigt som jag tycker att de inte behöver gå så fort allting. Men jag har ju världens bästaste man somtar hand om mig och magen så de kan ju inte gå annat än bra de här, jag får massage varje dag om jag vill, blir alltid ompysslad och omhändertagen. Han är helt jävla fantastisk. Finns ingen bättre än Peter. Älskling!!

Nu vill jag inte skriva mer.. eller jag har fan inge mer att säga. tack och gonatt.